Japp, så illa är det. Lilla Mollis har gått och blivit förgiftad. Så förra veckan var inge vidare rolig. Det började i torsdags, Johan tyckte hon var lite slö på morgonen men tänkte inte så mycket mer på det. Även hon har väl rätt att vara morgontrött, även fast det i princip aldrig händer. När hon sen även på lunchen var slö började vi oroa oss lite. På eftermiddagen när jag kom hem blev jag riktigt orolig. Då reste hon sig inte ens utan låg kvar på golvet och viftade lite lamt på svansen. Tänkte först att hon kanske hade träningsvärk eftersom hon och Papps vart ute och sprungit dagen innan. Men när hon knappt ville gå med ut förstod vi att något var fel.
Vi började fundera på om det kunde vara ett löp på gång, men vet inte riktigt om hon blir såå slö av det. Vi tog tempen vid fem och den låg på 39,4, vid nio tog vi den på nytt och då låg den på 40,2 = massa högt.
Ringde då Strömsholm och hörde oss för lite vad det kunde vara. De tyckte att det var rätt hög feber och att man kanske borde åka in. Samtidigt kollade Johan upp om det fanns någon jour veterinär i Örebro. Tur hade vi för det finns tydligen i Kumla. Vi ringde dem och de sa att vi nog skulle komma in. Sagt och gjort.
Väl framme fick vi väga Mollis, hela 14,1 kg väger hon nu. Veterinären var super bra, efter att vi svarat på en massa frågor så började han misstänka förgiftning. När han sedan kollade hennes ögon var pupillerna stora som tefat. Blodproven bekräftade misstankarna, hon var förgiftad. Vi har ingen aning om vad hon kan ha fått i sig, spelar väl egentligen ingen roll. Huvudsaken är att hon blir frisk. Hon fick lite dropp och en spruta. Nu äter hon metacam i fem dagar som ska vara antiinflamatoriskt och febernersättande. Så nu är hon på benen igen, nästan lite för mycket. Hon tar väl igen allt bus hos missat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar