Ni som inte vill läsa om vår dag i detalj, kan skrolla ner och bara titta på bilderna ;)
Hela dagen var helt fantastisk. Jag som trodde jag skulle vara så nervös att jag inte skulle kunna uppskatta och njuta av dagen men det visade sig att jag oroat mig helt i onödan.
Jag och Julia klev upp runt halv åtta och käkade frukost...ja, jag ÅT frukost. Hela tre mackor fick jag ner i min onervösa mage. Dagen kunde inte ha börjat bättre. När vi gick upp var det helt fantastiskt väder men svinkallt. När jag säger att det är 17 minus frågar Julia helt allvarligt om jag inte kollat på inomhus tempen. Men icke, vi hade helt enkelt valt att gifta oss på vinterns kallaste dag. Klockan halv nio kom Fru Sundeman och hämtade oss, mig och Julia, hon kunde inte tuta när hon kom för den hade frusit SÅ kallt var det. Färden gick till mamma och pappa där jag skulle genomgå min make over, På plats fanns redan syrran och Karro. Det blev en underbar förmiddag med sminkande, hårfixande och bubbel. Jättelyxigt att få bli så ompysslad. Johan och Kenny fick klara sig själva hemma hos oss till syrrans stora skräck ;) hon frågade nämligen: men! Vem är med Johan och Kenny?! Eller är de själva!! Men halv tolv kom de fullt påklädda och mycket stilga, så hon oroade sig också helt i onödan. =)
Efter mycket smaskig lunch begav sig hela brudföljet (Jag, Johan, Julia och Kenny) till herrgården för att fotograferas.Vår fotograf Hanna Maxstad åkte ända ifrån Katrineholm för att fota oss. Vilket hon gjorde utomordentligt bra!! (tror jag, har inte sett bilderna än men det kändes väldigt bra) Hon roddade runt med oss på herrgården och även ute och fotade som en galning. Men vad kul det var! Fast när både fötter och händer förfrusit fick vi avsluta och gå in igen. Ska bli väldigt spännande att få se resultatet.
Sedan blev det en halvtimmes väntan innan vi kunde bege oss till kyrkan. då började det faktiskt bli lite nervöst, fast på ett bra sätt. Den känslan när vi sen gick in i kyrkan, portarna öppnas, Mendehlson spelas och ca 70 personers nyfikna blickar riktade emot oss, den känslan är svår att beskriva. Lite som när man som liten vaknade på julaftonsmorgon blandat med känslan då man åker uppochner i en karusell på liseberg. Den känslan som slog igenom mest på oss båda var glädje. Ingen av oss kunde sluta le när vi gick mellan bänkraderna. Jag kommer ihåg att jag tänkte att jag kanske inte ska le så brett, lite allvar är det ju faktiskt, men det gick inte, jag kunde inte sluta le. Vigseln var väldigt fin, prästen var bra och vi sa rätt namn i rätt ordning och viktigast av allt: Vi sa JA!!
Låtarna som vi valt som solosånger var fantastiska, Johan och Linda var jätteduktiga, jag får nästan gåshud bara jag tänker på det. Vigseln gick väldigt fort, vi tog oss ut nästa lika snabbt som in. När vi sen kom ut på kyrkbacken mötes vi av en kaskad av ris och mera ris. Vi kan fortfarande hitta ris här hemma som letat sig fram. Efter en väldig massa kramande fick vi en lugn och mysig stund i limousinen som våra föräldrar beställt. Det var en underbar stund att få hinna prata lite på tu man hand, som man och hustru, innan festen drog igång. Vi åkte runt i stan i en halvtimme ungefär innan vi åkte till herrgården och våra underbara gäster.
Först brudskål och lite mingel och sedan en underbart god middag och en väldigt massa roliga och känslosamma tal. Det är helt fantastiskt vad lyckligt lottade vi är att ha så underbara människor omkring oss. De fyra timmarna som middagen tog, kändes som två, och jag hade galet roligt och en och annan tår fick torkas bort. Sen kom kaffet och tårtan och ännu mera tal och bus. Av Ingrid och Sun med familj fick vi gå ut och tända en typ av ljuslykta som lyfte och flög iväg fylld av våra önskningar.
Sen blev den dans hela natten lång!! Sen smet jag och Johan iväg innan festen var slut och tog in på hotellet som uppgraderat oss till ett superfint rum. Det var en underbar känsla att trött och lycklig få krypa ner i hotellsängen med den som jag älskar mest i hela vida världen, min make; Johan Ramstedt!
